Vad är SFREK

Svensk Förening för Radioekologi – SFREK

Radioekologi är en relativ ung vetenskap, man kan säga att radioekologin föddes med atombomben. Riktig fart på radioekologin blev det på grund av spridning av radionuklider i samband med atmosfäriska test av atombomber framförallt de kärnvapenproven som skedde i början av 1960-talet och som orsakade en global spridning av Cesium och Strontium. Nedfallet av Cs-137 i Sverige var omkring 2 200 Bq per m² och var till skillnad mot Tjernobylnedfallet relativt jämnt fördelat i Sverige. Inom framförallt jordbrukets och rennäringens och i viss mån inom sjösystemens radioekologi bedrevs en relativt intensiv forskning. Detta innebar att när Tjernobylolyckan inträffade 1986 fanns det en baskunskap inom jordbrukets och rennäringens radioekologi även om antalet personer som hade aktivt kunnande var få. Uppbyggnaden av kunskap under 60-talet var koncentrerad till några få institutioner i Sverige. De som var mest aktiva under denna tid var institutionen för radiofysik, Lunds universitet och dåvarande institutionen för radioekologi vid Lantbrukshögskolan i Ultuna samt institutionen för klinisk kemi vid Veterinärhögskolan i Stockholm, de båda senare i nära samarbete med Försvarets forskningsanstalt (numera FOI) i Stockholm.

Efter nedläggningen 1999 av institutionen för radioekologi kände många radioekologer en saknad av den samlande funktionen för radioekologi som fanns i Uppsala. Tjernobylolyckan innebar en kraftig förnyelse av radioekologin, dels var det forskare från många andra ämnen än radioekologi som bidrog med viktiga insatser, dels var framförallt deponeringen av Cs-137 mycket större (lokalt över 100 000 Bq per m² i vissa delar av landet) än under 60-talet. Detta gjorde att man på ett mera detaljrikt sätt kunde studera omsättningen av Cs-137 i olika ekosystem. Detta innebar också att radioekologins möjligheter vidgades och bland annat kom att närma sig grundvetenskaperna. När minnet av Tjernobylolyckan börjat försvinna har forskningsresurserna inom radioekologi reducerats drastiskt vilket medfört att många icke-radioekologer återgått till sina grundvetenskaper.

En av orsakerna till bildandet av en radioekologiförening, Svensk Förening för Radioekologi (SFREK) var att försöka stimulera forskare och andra intresserade att ha kontakter med radioekologin och varandra på ett teoretiskt och praktiskt plan. En annan orsak var det som nämndes ovan, en saknad av ett centrum för radioekologi i landet. Ett annat värde med SFREK är att via hemsida och medlemmar kunna ta upp frågor från forskare, journalister och allmänhet och diskutera med kunniga radioekologer.

Vart är radioekologin på väg, behövs radioekologer och i så fall varför? Så länge vi har kärnkraft och nukleära vapen kommer det att behövas en beredskap vid eventuella olyckor för risken är naturligtvis störst för olyckor i gamla kärnkraftverk men det finns också en liten risk med nyare kärnkraftverk. I ett akutskede är det viktigt att ha snabbt tillgänglig kunskap av konsekvenserna av ett radioaktivt nedfall på den primära livsmedelsproduktionen. Denna kunskap kan inte upprätthållas bara genom beredskapsplaner och litteraturstudier. I annat fall får man räkna med att kompetensen inom området minskar. Radioekologisk kunskap kommer även att behövas i framtiden i samband med slutförvar av utbränt kärnbränsle. Om det pågår relevant radioekologisk forskning innebär detta också att det kommer att finnas möjligheter till detektion av radionuklider på flera platser i landet vilket också är viktigt ur beredskapssynpunkt. Skulle vi få ett omfattande nedfall av radionuklider över Sverige under vegetationsperioden skulle behovet av analyser av radionuklider bli mycket stort. För detta har Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) byggt upp en strålskyddsberedskap med 10 kontrakterade beredskapslaboratorier, spridda över landet.

Vad skall då framtida radioekologer studera för att upprätthålla en bra kompetens? Efter Tjernobyl har det mesta av forskningen koncentrerats på radiocesium. Det finns fortfarande luckor i vårt kunnande. Mer forskning behövs rörande radiojod och radiostrontium och naturliga radionukliders förekomst i naturen. Speciellt radiojod erbjuder många forskningsmässigt intressanta problemställningar. I ett längre perspektiv kommer troligen radioekologi närma sig de grundläggande ämnena och utnyttja radioekologiska metoder och forskningsmetodik för att angripa fundamentala biologiska problemställningar.